Direktlänk till inlägg 11 februari 2020
Idag är det en vecka sedan de kom och hämtade min man och jag kände redan imorse att det kommer att bli en skitdag, så jag måste göra allt i min makt för att överleva dagen. Allt är jobbigt just nu. Jag är så tacksam att min familj finns här för mig/oss. Jag är glad över vetskapen att 90 dagar går fort, så såfort min man får åka till sitt hemland så börjar nedräkningen. Men just idag är tuff, överlevde precis en panikattack som inte var utav denna värld.
I söndags var jag och min mamma på förvaret och träffade min man, det var sjukt känslosamt och alla 3 bröt mer eller mindre ihop. Det var dock underbart att få pussa och krama mitt livs kärlek.
Nu ska jag dona hemma, byta sängkläder och göra det fint hemma.. känns som psyket blir mer stabilt. Blir en kopp kaffe och lite serie först.
Min man och jag på besöket i söndags <3
Vetskapen om att min man sitter på planet hem.. tankarna som flödar när man inser att jag kommer inte få pussa på honom förrens om 3 månader.. hjärta, själ o psyket gör ont.. ...
Om två timmar drygt åker han.. 3 månader isär igen.. jao..
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 | 7 | 8 | 9 |
|||
10 |
11 | 12 | 13 | 14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
||||
|