Min man är kvar i arresten.
Han skulle stannat en natt.. han signerade papper om att han enbart skulle stanna en natt. Han har suttit där sedan 15.00 i tisdags. Nu säger migrationsverket att det är för att förvaren hos migrationsverket är fulla, det finns ingen plats för xhino. Ska han därför sitta inlåst? Fattar ingenting, bara ringer runt och får inga svar.. Vad fan gör man som människa när man inte är nått för myndigheter? Har någon annan vart i liknande situation?

Kvällarna är alltid värst/k]

Som jag saknar min man.. Jag går sönder på insidan.

För att förklara det lite snyggt.

Har kämpat med ätstörningar sedan många år tillbaka. Haft giftstruma i minst 5år, problem med hjärtat, endometrios och konstant smärta. Jag lider något fruktansvärt..

2018-09-22 Vi fick reda på att jag var gravid. Vi kunde inte vara mer lyckliga över att bli föräldrar. Jag kunde inte slappna av, magkänslan sa att något inte var korrekt.

2018-10-12 Åkte in till BB/gyn för undersökning där de snabbt konstaterade att jag hade fått utomkvedshavandeskap. Jag var då i vecka tio och fick reda på att det som skulle bli vår efterlängtade bebis satt fast i äggledaren. Jag fick berättat för mig att tar dom inte bort det tillsammans med äggledaren så kommer jag med stor sannolikhet mista mitt liv.
Operationen gjordes samma dag.

2018-10-13 Vi åkte hem och jag har aldrig upplevt värre smärta, sorg och förlust förut. Livslusten rann ur mig och jag visste varken ut eller in. Försökte fokusera på annat och sköt det som hände åt sidan.

2018-11-15
Vi fick reda på att jag var gravid igen, trots att både vi och doktorerna trodde det skulle bli svårt att bli gravid. Fick en snabb tid till BB/gyn då jag precis blivit OP för utomkvedshavandeskap.

2018-12-03 Inne på sjukhuset får vi genomlida det en gång till, jag mentalt bröt ihop när dom berättade att det ännu än gång satt i äggledaren. Inom 8 veckor hade jag fått två utomkvedshavandeskap och skulle nu mista min enda äggledare jag hade kvar. Operationen gjordes några timmar senare.

2018-12-12
Vi fick reda på att min man fått nej på sin ansökan om att bo med mig. Så han måste lämna Sverige inom 3 veckor.

Där och då så trodde jag att jag skulle dö.

2019-02-11
Jag och min man åkte till till hans hemland och jag stannade där i 5 veckor medans han av tvång var tvungen att stanna i 3 månader. Vi ansökte om uppehållstillstånd på nytt.

2019-03-27
Jag började jobba som lokalvårdare. 8 timmar om dagen. Fortfarande väldigt sjuk och psykiskt förstörd. Tog mig 2 timmar enkelresa att ta mig till jobbet.

2019-05-13
Min man kommer tillbaka till Sverige, äntligen får jag hålla om mitt livs kärlek.
Två veckor senare får vi brev om att vi blivit nekade och hela vår värld rasar samman. Sedan får vi ett brev där de säger att ansökan är aktiv igen. Vi överklagar och försöker spendera så mycket tid som möjligt ihop.

2019-07-11 Vi åker till hans hemland igen, då jag hade semester. Jag stannade 3 veckor, min man stannade 3 månader.

2019-08-06 Jag börjar jobba och allt flyter på. Kämpar med psykisk ohälsa och sjukdomar.

2019-08-22 Vi fick beslut. Mitt hjärta gick på högvarv.. tillslut ringer min man från hans hemland, han berättar att migrationsverket nekat vår ansökan. Jag sprang iväg från jobbet i ren panik och jag oavbrutet grät hela dagen.

2019-10-11 Min man kommer tillbaka till Sverige. Vi ansöker på nytt innifrån landet pågrund av omständigheterna gällande mina sjukdomar och att min doktor som är specialist på sjukdomsområdet skrev till migrationsverket att det är så extremt viktigt att min man är här för att finnas vid min sida så jag kan slutföra behandling.

2019-12-18 Jag blir sjukskriven en vecka för att min sjukdom blivit värre.

2020-01-10 Jag blir sjukskriven en månad för att jag måste varva ner och det är farligt att vara såhär sjuk.

2020-01-31 Min doktor ringer klockan 21 på kvällen och berättar att jag blivit sjukare. Sjukskrivningen förlängs.

2020-02-04 Min man skulle åkt hem för 3 veckor sedan, men han vågar inte lämna mig på grund av rädslan att jag ska dö. Samma dag knackar det på dörren och vår mardröm börjar. 4 polismän kommer in och tar ut min man som ligger i migrän. Dom pratar med honom och förklarar för honom att han måste komma med till polisstationen. Jag hör det genom rutan och jag bara kände att jag inte klarar mer. Jag rusar ut och vrålar åt polisen, dom får inte ta min man... Jag går in och hämtar en kniv och visste redan då att shit is about to go down. Dom var redo att ta med mig till stationen för att jag försökte hindra de ifrån att ta min man. Han visiterades ute på gården, som att han var grovt kriminell. Sedan skulle vi säga hejdå till varandra när jag lugnat mig och min man springer upp på trappan, han kramar om mig och berättar hur mycket han älskar mig.. då ena polisen säger " sluta med fjanterierna nu" sedan fick han handbojer och dom tog honom. 10 minuter senare kom stor del av min familj för att se att jag var ok.

2020-01-06
Jag tar 32 tabletter om dagen för att klara mig. Jag är begränsad och får inte anstränga mig fysiskt på grund av hjärtat. Jag får inte hålla igång och fixa i hemmet en hel dag för då kommer jag ligga i smärta. Jag behöver min man. Jag ringer om vart annat till polisen för att få information, får ingen respons. Ringer ännu mer och förklarar att antingen ger dom mig svar eller så kommer jag komma till stationen, då utan spärrar.

Min man sitter inlåst för tredje dagen, för att han inte vågade lämna min sida. Han ska förflyttas, vi vet inte när.

Jag är sjukare än någonsin och jag vet inte hur jag ska kunna komma ur det här levande.

Till poliserna som behandlade min man som skit: Ni är 0 i mina ögon, jag hoppas och ber till gud att ni lever ett långt och smärtsamt liv. Jag önskar er lidande. Jag önskar att ni får leva utan er partner. Jag önskar er corona, aids och att marken ni går på förblir lego. Jag utan överdrift HATAR poliser. Jag har ingen respekt för er. Det ni har orsakat mig, mitt hjärta, min man och min hälsa i allmänhet. FYFAN!!

Till min man: Unë dhe ti! <3

Två dagar sedan nu, två dagar sedan det stormade in 4 poliser i vårt hem. Poliser som behandlade min man som om han vore kriminell. Satte handbojor på honom och föste in honom i polisbilen utan en chans att säga hejdå.

Just nu sitter han i arresten sedan 2 dagar tillbaka.. i väntan på att bli transporterad till migrationslägret. Därifrån kommer han bli transporterad till sitt hemland.

Varför hände detta?

Min man och jag har kämpat för att få honom hit länge nu. Utan legitima skäl så blir vi nekade, gång efter gång.

Nu stannade min man 3 veckor övertid, 3 veckor över visumet. För att jag är sjuk, jag är allvarligt sjuk och behöver konstant min mans assistans i min vardag.

Pratar vi om afgahner, somalier eller araber.. människor som kommer hit och våldtar, mördar, är med i kriminella organisationer. Dom får betalt för att vara här.. utan skäl att ens vistas här.

Men min man som råkar vara från Balkan.. han är smuts för myndigheter..

Jag får inte reda på någon info.
Jag får inte träffa honom.
Jag som svensk, har inga rättigheter i ett land som ska föreställa sig vara mitt.

Jag skäms över vår regering, jag skäms över att vara svensk. Jag har ingen respekt för poliser eller myndigheter rent generellt.

Nu vet jag inte när jag får träffa min man igen. Det är bara en evig väntan.

Jag kommer uppdatera dagligen.

Amanda